Hur var det att växa upp i Gantofta?
– Man hade kompisar överallt, säger Katarina. Så det var bra. Det enda negativa som jag kommer ihåg var de dåliga kommunikationerna. Som tonåring ville man ju gärna in till Helsingborg, och även kunna komma hem igen till kvällen. Nu är det ju bättre med tågstationen i närheten, även om vi tycker att turerna kunde vara tätare än en gång i timmen.
Fredrik flikar in:
– Själva cyklar vi gärna till jobbet inne i Helsingborg, på cykelbanan som går hela vägen.
Många menar att tätorterna, och inte minst Gantofta, har legat efter när man satsat på Helsingborgs utveckling. Vad säger ni om det?
– Så var det tidigare, säger Fredrik. Men de senaste åren har det hänt en hel del. Trevliga grillplatser har ordnats och lekplatserna har rustats upp och fått ordentlig belysning, en skatepark är på gång, ett utegym har byggts och man har satsat på slingor och toaletter i naturområdet Råådalen strax intill.
– Råådalens dalgång är något mycket speciellt, säger Katarina. En fantastisk plats som ger byn en speciell karaktär.
– Ja att Gantofta inte längre är en bortglömd by syns numera tydligt, säger Fredrik. Nu ska även en idrottshall byggas. Det innebär att vi inte behöver åka till andra orter och låna anläggningar. Förhoppningsvis innebär idrottshallen även vidare satsningar på kringliggande ytor som lockar till spontanidrott i alla åldrar.
– Ett rejält lyft för byn och en naturlig mötesplats som främjar gemenskapen, säger Katarina.